*svenska

Det är alltid viktigt med kritik och ifrågasättande även inom den egna tron. Idag har humanisterna en artikel i DN som predikar det sekulära samhället. Det finns många riktigt bra delar i artikeln. Ingen vill ha ett samhälle som bygger på religion. Vi som står bakom denna blogg vill inte heller ha ett samhället byggt på kristna värderingar. Däremot vill vi i likhet med både baptister på 1800-talet och de radikala reformatorerna på 1500-talet har religionsfrihet för alla.

Det kan inte ha undgått någon att teologiämnet är starkt ifrågasatt i Sverige idag. Det anses vara på gränsen till ovetenskapligt och konfessionellt. Det skall bygga på objektivitet och neutralitet. Det skulle bli spännande om vi lät samma kriterier också gälla feministisk, ekonomisk och sociologisk forskning. Alla dessa vilar ju också på konfessionella antaganden. (se ex. Roland Nelsons "Economy as Religion" och John Milbanks "Theology and Social Theory") Men okej nu är det spelreglerna.

Gästblogg av Jan Eckerdal

Men anledning av en liten diskussion kring ett annat blogginlägg, bad vi Jan Eckerdal att ge några postsekulära perspektiv på folkkyrkan. Jan arbetar med en avhandling kring just det ämnet.

Idag är det nationaldag. Vad är det vi firar? Det är något ambivalent över att fira en nation. Låt mig bjuda på en intressant intervju med Greg Boyd som skrivit boken "The Myth of a Christian Nation" - det handlar om USA - men skulle lika gärna kunnat handla om Sverige. Det passar väl på en nationaldag.

Hmmm ... vad är det nu evangeliet går ut på ...?

Idag sitter jag och förbereder en predikan om "Gud och lidandet". Ögnade då igenom C.S Lewis bok "Anteckningar under dagar av sorg". Fastnade vid ett citat som jag många gånger funderade över första gången jag läste det och en tid därefter. Lewis skriver: "Om man nalkas honom som en väg i stället för ett mål, som medlet istället för syftet, då nalkas man honom i själva verket inte alls."(s 87)

Idag råkade jag zappa in mitt under ett öppningsanförande av Biskop Bengt Wadensjö på SVT. Det var ett slags symposium som handlade om religionsdialog mellan Islam, Judendom och Kristendom. Under de 10 minuter jag tittade var det några riktigt typiska konstantinska uttalanden.

Enligt en artikel i Dagen har en del i KD börjat ändra politik angående familjen. Det är väl inte speciellt uppseendeväckande. Det är oftast de som har makten som har tolkningsföreträde. Därför var det bara en tidsfråga innan det skulle ske inom KD (och inom kyrkan). Tuve Skånberg reagerar starkt på detta (vilket väl inte heller är så förvånande).

Det är vår och med den spirar väl romantiken? Men vem står egentligen för manus? Kanske den romantiska berättelsen - som skriver in passionen, förälskelsen, de "stormiga" mötena, som det grundläggande i "förhållandet", som målar upp kärleken som en passion som drabbar mig när jag möter den "rätta", som gör denna romantik till det stora äventyret i livet? Men vardagskärleken då, vilken som bekant inte bara fylls av passion och lidelse utan även av en ganska stor portion slit och trivialiteter, var finns den i detta manus? Hallååå, det saknas nog nån sida ...

I en artikel i Dagen påpekas att "utbildningsminister Jan Björklund vill se hårdare tag mot skolor som ägnar sig åt religiös indoktrinering och som sätter för höga betyg." Det ligger väl något rimligt i detta. Samtidigt undrar jag varför det sällan nämns något om sekulär indoktrinering. Jag undrar om inte Sverige mer är en sekularistisk stat, dvs. en stat som ger ateism tolkningsföreträde. Då finns nämligen inte någon sekulär indoktrinering eftersom det är den självklara utgångspunkten.