Blogg

På Faith and Theology publicerar Ben Myers skämtsamt följande bild och undrar hur man tänkte. Finn fem - eller ja, många - fel:

När jag läste Arnes blogg den 26 november om svensk vapenexport till Sydafrika, kom jag att tänka på hur lätt vi har att hamna i självbedrägeri. Stanley Hauerwas och David B Burrell behandlar detta ämne i en reflektion över Hitlers arkitekt, Albert Speers självbiografi Inside the Third Reich. Att vara medveten beskrivs här som en intränad förmåga att tala ut det vi är medvetna om. Och visst är det ett välkänt fenomen, att det man sätter ord på blir man medveten om på ett helt annat sätt än det som stängs inne och förblir outtalat.

Jag sitter precis och skriver en text till en konferens. Texten handlar om hur kyrkan kan förställa sig "kristen ungdom". Jag använder mig av poststrukturalistiska teorier (på ett mycket fritt och kreativt sätt...). I dessa spelar tanken om disciplinering en viktig roll. Michel Foucault skriver bl.a. i sin Övervakning och straff om hur kyrkan blir en del av den allmänna disciplineringen. Disciplineringen sker egentligen omärkt genom att våra värderingar uttrycker sig i hur vi handlar - det blir liksom vattnet vi simmar i och utgår ifrån.

”Under de senaste 15 åren har det socialdemokratiska partiet mer varit ett museum över en framgångsrik historia, än ett levande parti.” Ungefär så sa SSU:s ordförande i morgonprogrammet på TV 4 förra lördagen. Kunde de orden lika gärna ha sagts om det som kom att kallas svensk frikyrkorörelse? Jag tror det. Är en del av kyrkornas kris i vårt land just detta att vi lever på ”fornstora dar” – som ett museum med glasmontrar där pokalerna står välputsade och vackra att titta på. Gång på gång träffar jag människor som ger uttryck för det.