Blogg

Datorspel och kroppen

Jag jobbar just nu med en predikan om Johannesevangeliets första kaptiel. Det handlar ju om hur Gud blir människa i Jesus Kristus. Det lär oss bland annat att kristna inte är andligare genom att lämnar det kroppsliga utan att bli mer närvarande i det mänskliga/kroppsliga. På detta tema har Jonas Thente en intressant krönika i måndagens DN (16 aug).

Reflektion från en resa i Serbien

I Belgrads butiker finns inga Bra Miljöval-skyltar, inga Rättvisemärkta varor eller information om vad som är närproducerat. Och ingen efterfrågan finns det heller. Ändå ...

En gästblogg av Linnéa Franzon.

Vi äger vår identitet

Men frågan är hur samhället skall hantera de människor som längtar efter att leva dopets liv?

"The problem with this way of thinking is that it makes marriage unintelligible. How do we ever know what we are doing when we promise lifelong monogamous fidelity?"

Nathan Kerr och Halden Doerge om kyrkan, uppdaterad

I en nyligen publicerad blogg skriver Nathan R. Kerr, Ry O. Siggelkow och Halden Doerge (Inhabitatio Dei) 13 teser om kyrkan. De lyfter fram många bra poänger, men jag undrar om deras teser samtidigt är ett steg tillbaka till/mot en mer kroppslös och osynlig kyrka. Det vore spännande att få höra dina synpunkter. Blir kyrkan bara synlig i och/eller finns bara kyrkan i vissa ögonblick (av försoning) i deras teser? Är det så teserna skall tolkas?

Fädernas kyrka och Sverigedemokraterna

"Men det problem som, i mötet med den tyska utvecklingen, drabbade Billing såsom det verkligt allvarliga, var om folkkyrkoteologin, när det ställdes på sin spets, skulle visa sig vara så inriktad på att vara hela folkets kyrka, att kyrkan frestades att teologiskt tona ner sådant som i samtiden skulle innebära att hon blev obekväm."

I senaste numret av Modern Theology (26:3) finns flera intressanta artiklar som diskuterar Taylors viktiga bok A Secular Age:

"Livsstilsbubblan"

"Ty livsstil står för konsumtion. Och den är nu för tiden materiell, ögonblicklig och bokstavligen gränslös. Dessutom dör den om den skulle ta paus."

Vi väntar på en ny Benediktus, del 2

I Vi väntar på en ny Benediktus, del 1 försökte jag skissa hur Alasdair MacIntyre i sin bok After Virtue menar att det nuvarande tillståndet i världen – Han kallar det ”after virtue” – måste förstås mot bakgrund av Upplysningsprojektets misslyckande. Det är resultatet av det misslyckandet. MacIntyre beskriver tillståndet som emotivismens tid (6-35).

Vi väntar på en ny Benediktus, del 1

We are waiting not for Godot, but another – doubtless very different – St. Benedict.

MacIntyre avslutar After Virtue med att jämföra – dock med en del kvalifikationer –vår tid med hur Romarrikets fall ledde till ”the Dark Ages”:[1]