Min son har, som allmänbildning, just börjat läsa en grundkurs i nationalekonomi . De börjar med mikroekonomi. Redan från början får de veta att nationalekonomi är mer likt fysik än det är likt andra samhällsvetenskaper. Den grundläggande enheten är den rationellt nyttomaximerande individen. I varje situation finns det alltid ett val som är bättre än ett annat. Utifrån dessa antagande kan man sedan bygga upp matematiska modeller av verkligheten som kan förutsäga den ekonomiska utvecklingen. Dessa modeller bygger naturligtvis på att "allt annat" än de variabler som tas upp i modellen är lika (ceteris paribus). Det är det förstås aldrig, varför man inte i strikt mening kan förutsäga den ekonomiska utvecklingen. Vi vet hur svårt det är för meteoreloger att förutsäga vädret och de erkänner att långtidsprognoser är värdelösa. Ekonomernas förmåga är mycket lägre.
För teologer är ju utgångspunkten i en stipulerad människosyn intressant. Det är en människosyn vi vet är falsk. För teorins skull ignorerar man att människan är en biologisk varelse som inte tänker såsom homo economicus borde tänka. Dessutom är hon "ett troende, moraliskt djur" (Chr Smith), som lever med berättelser, och som formas och är beroende av de olika kulturer och institutioner som hon lever i. En del Nobelpris har getts till forskare som reflekterat över vissa av dessa dimensioner. Institutioner, som t ex företag, behandlas för övrigt också som rationella beslutsfattare utan eget inre liv, vilket förstås också är helt missvisande. Men i kursen får min son lära sig att nästan alla nationalekonomer utgår från de mikroekonomiska antaganden jag nämnde (inte heller detta är ett helt korrekt påstående) och att skillnaderna bara finns inom makroekonomisk teori. Utgår man inte från sådana antaganden kan man inte göra nationalekonomin till en prediktiv vetenskap. Men fysiken utgår inte från uppenbart falska antaganden och den skulle inte vara så framgångsrik om det gjorde det. Det verkar dock inte bekymra nationalekonomer.
De flesta som läser denna blogg är väl redan skeptiska mot nationalekonomin. Därför vill jag tillägga att många teologer (och andra akademiker) utgår från lika uppenbart falska antaganden när de diskuterar ekonomi. Man förnekar t ex i praktiken (om inte i teorin) incitamentens avgörande roll för hur vi handlar (när man på universiteten började ta ut hyra för föreläsningssalar ändrades salanvändningen dramatiskt) och man funderar sällan över hur resurser som ska fördelas skapas. Jag arbetar på ett universitet. Mitt intryck är att få akademiker förstår den egna institutionens ekonomi. Samma personer (inklusive inte så få teologer) uttalar sig trots det med stor auktoritet om hur den globala ekonomin fungerar.
Posted by Arne Rasmusson
Arne Rasmusson är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet och extraordinär professor i systematisk teologi vid Stellenboschs universitet i Sydafrika.
Arne Rasmusson is professor in systematic theology at Gothenburg University and Extraordinary Professor in Systematic theology at the University of Stellenbosch in South Africa.
