*svenska

Den ironiska generationen är död. Enligt Henrik Schyffert är det Lukas Modyssons fel.

Ställ in allt annat på lördag kl. 2100 (eller hellre - titta på SVT play i efterhand...)Vill du ha en lysande omvärldsanalys och förståelse för en generation som växte upp på 80-90 talet så är detta ett perfekt sätt att få det. Den ironiska generationen är död. Enligt Henrik Schyffert är det Lukas Modyssons fel.

Idag har jag suttit och läst Chris K. Huebners avhandling Unhandling history: anti-thoery, ethics, and the practice of witness. Eller rättare sagt jag har främst ägnat mig åt kapitel fem. Där behandlar han John H. Yoders metod. Huebner menar att centralt för Yoder är vad han kallar för "non-possessive mode of enquiry". Poängen med den är att kyrkan aldrig äger historien eller vägen framåt. Det Gud gör i historien kan bara tas emot som gåva och är därför inget vi förfogar över.

Livet handlar i högre grad än vad vi tror om rätt handfasta saker: sätta mat på bordet, ta hand om sina nära och kära och att i allt detta leva ett liv i Kristi efterföljd.

På denna blogg är vi lite fascinerade av en amerikansk teolog som hette John H Yoder. Han dog tyvärr 70 år gammal på sitt kontor i Notre Dame där han var professor. Men det finns ett videoklipp på nätet med en föreläsning av honom. Så är du intresserad - håll till godo - så här lät han!

På samma sida finns det för övrigt många andra som vi är inspirerade av William Cavanaugh, Jacques Ellul, Stanley Hauerwas m.fl.

Är det inte så att kristen tro faktiskt sätter käppar i hjulet för vår längtan att styra, äga och kontrollera?

Igår blev det beslutat. Den lokala EFS-föreningen och EFK-församlingen i Klippan går samman i Andreaskyrkan. Efter år av samarbete och samtal på olika sätt ska vi nu fungera som en gemenskap.

"Jag är barnsligt förtjust i att vi samtalar med varandra. Ska vi ändå tillbringa evigheten tillsammans kan vi lika gärna börja prata nu." Med de orden slutar Jonas Gardell den kristna dagstidningen Dagens samtal mellan honom och Sfefan Swärd. När jag läste det samtalet blev jag stolt över ledaren i den rörelsen jag tjänar som pastor.

Några rikigt bra föreläsningar om bön av Rowan Williams om bön. Williams tes är att bön handlar om att lära sig stå med Jesus och säga "abba" precis som han, men också genom honom. Det kanske låter som en självklarhet, men han utvecklar den tanken i olika spännande riktningar med exempel från kyrkohistorien.

Tobias kommenterade Fredriks inlägg om medlemskap som överlåtelse till varandra i relationer med en fråga om det bör finnas ett mer formellt sätt att bekräfta och/eller visa sin överlåtelse.

Skulle man kunna återta det gamla ordet förbund och koppla det tydligare till dopet?

Medlemskap är den stora frågan just nu inom Evangeliska Frikyrkan. Det är många frågor som kommer in i detta. Vilka är församlingen och hur vet man vilka som är med? Vilka ska få vara med och bestämma? I föreningsmodellen har alla samma rösträtt. Kan man rösta om teologi? En annan fråga i sammanhanget är vad man kan ställa för krav på en medlem i en frikyrka. Den stora frågan måste väl ändå vara hur hjälper vi varandra att vara trogna efterföljare till Jesus? Inte hur många vi är eller vilka gränser vi har. Frågan blir mycket mer spännande om den riktas mot det vi längtar efter.

Ur en konversation mellan två pojkar på ett dagis: