Partikularitet och universalitet

Har precis börjat undervisa en kurs på Linköpings Universitet. Spännande att få möta studenter som vill mycket olika med sin utbildning - präster, lärare, allmänt intresserade. Jag har placerat in kursen i nån slags kontext av mötet mellan kristen tro och de omgivande kulturer. Det utgår från tanken alla identiteter formas i relation till andra sammanhang. Josef Bengtsson tipsade om en gammal artikel skriven av Jayne Svenungsson i en understreckare i SvD från 2009 som handlar om detta.

Hon skriver om vissa moderna filosofers, som ex. Zizek och Badiou, tendens att "kidnappa" Paulus och göra honom till föregångare för en leninistisk filosofi. De vill med Paulus hjälp upprätta en ny slags universalism för att komma bortom det partikulära. Problemet är bara enligt Svenungsson att de gör våld på Paulus. Senare paulusforskning har ju med frenesi försvarat och förankrat Paulus som jude. Det han gör är att skriva in berättelsen om Jesus som en fortsättning av Israels historia. Och det är just det som gör honom så viktig idag, inte att han skulle vara nån slags förespråkare för en förment universalism. Han jobbar med att få ihop händelserna i sin samtid med de berättelser och handlingar han har fått sig traderade. Hon slutar artikeln: "Historien har, när allt kommer omkring, visat att visioner som vet att de kommer någonstans ifrån tenderar att ha bättre insikt om att de är på väg någonstans och inte vart som helst. Sådana visioner tenderar också i mindre grad att förgripa sig på den som till äventyrs inte delar den aktuella visionen."